Hårfix. Örhängesproblem, Hår.
Hej!
Har gått igenom 2 riktiga hårfärgningar i mitt liv. 13år just nu. Den ena var när jag lade in blonda slingor i mitt brunblonda/mellanblonda/mörkblonda/Lite skiftande/vad-man-nu-kallar-det hår. Tröttnade visserligen snabbt på dem och ville ha något som syntes mer. Föräldrarna tyckte det blev fint och ville att jag skulle färga håret till helblont (Vilket skulle passa då jag alltid sagt att jag är BLONDhårig när andra påstår annat). Dock bkollade jag runt på andra Färger. Fastnade för olika nyanser av brunt kastanjebrunt och annat t,ex. Fastnade även grymt mycket på rött och sedan på svart.
I affären valde jag att antingen skulle jag ha rött eller svart. Tog den svarta (även om jag var livräddd för att jag skulle ha fel hudton) då den röda hade för många nyanser som jag kunde välja mellan. Så det blev beslutsångest. Därför tog jag den svarta.
Färgade håret då. Inget mer med det. Blev väldigt vacker i den. Ögonbrynen och ögonfransarna försvann inte, de var väldigt mörka, det blev inga felaktiga kontraster, blekhet eller något.
Men problemet är att de blonda var så starkt infärgat och vi missade en del. Var inte särskilt farligt till en början utan blev bara som slingor på sidorna och allt. Sedan blev en del av håret brunt och brunrött men det har smält bra in i färgen så det är inget att bry sig om.
Det som är så synd är att ibland får de blonda slingorna mig att se ljusare ut i håret än vad jag egentligen är. Min kompis har sagt att jag ser grå- och vithårig ut och hon har klagat mycket på det och velat att jag ska färga över det. Men det är så svårt att gå från blont till svart på en gång tycker mina föräldrar då. Ibland tyckeer jag sjäklv att jag ser ful eller rent av konstig ut, men annars är det väl okej antar jag.
Igår brast det tyvärr. Vill så gärna ha hela håret svart. mamma tycker att jag ska färga slingorna i lila eller något men jag vill ha helsvart först.
Men det är ett problem. Mamma vill gärna att frisören ska kolla på det först och bedömma det åt mig. Sedan vill hon även färga när utväxterna kommer för att kunna få med allt som blev fel plus utväxter. För att hon tycker det är mycket bättre.
Sedan så har jag tagit hål i öronen dagen efter jag hade färgat håret. Och det har bara gått 2-3 veckor än. Och för att färga håret måste man täcka över öronen och örhängena med någonting. Vilket lär bli komplicerat. Så hon vill helst ta ur dem, vilket man inte får göra på cirka 1år.
Men ändå har hon gått med på att ringa stället där jag tog hål i öronen och fråga lite över hur hon skulle kunna göra. Dock tvivlar jag på henne, jag misstror henne och blir ganska ledsen för det. För jag hatar när folk lovar saker eller bara säger "kanske" och sedan så blir det inget av det.
Därför frågar jag er. Har någon av er erfarenhet av detta med hårfärg och örhängen och ge tips på hur jag kan lösa båda problemen? Om någon förstod dem vill säga.
Sedan så inbillar jag mig saker nu. Inbillar mig att färgen försvinner och jag bara blir ljusare och ljusare
och det vill jag inte. Får panik men vet inte vad jag ska göra åt det. För det var såhär när jag slingade håret också, jag inbillade mig att det skulle gå tillbaka till min vanliga hårfärg och håret var sjukt, utväxterna kom osv när det inte var sant alls! Och jag vet att hårfärgen är permanent. Frågan är om jag ska röra min kropp överhuvudtaget eftersom jag blir så hypokondrisk och ledsen hela tiden.
Har en fråga till. Kan det vara så att man passar i det svarta håret med ljusa slingor osv och sedan ser man för blek eller felaktig ut i "riktigt" svart hår? För jag är livrädd att detta ska hända mig.
Hur vet man när håret är friskt och färdig för ännu en omgång färg? Ska man behandla den på ett visst sätt? För jag är lite slarvig i min hårskötsel. Föredrar när min kropp får lite frihet och får bara vara ibland osv. Detta innebär dock inte att jag går naken varje dag, alls. Utan snarare att jag kan skippa bh:n, tröjan, hårborstningen i t,ex från 1-2 dagar upp till 5 veckor. Duschar t,ex inte varje dag utan det måste finnas mellanrum. Men det är inte poängen. Vanvårdar dock inte mig själv för detta, inte vad jag anser iallafall.
Finns det något sätt att mäta kvalite på håret? På friskhet? Hur vet man att man kan färga en gång till utan att det blir slitet. För jag vill inte alls ha slitet hår. Därför ska jag t,ex inte bleka det svarta om jag ångrar mig utan låta utväxterna ta över det istället. Men att färga det sliter ju också jävligt mycket.
Några tips på hur man fixar till frisyrer? Har alltid haft mitt hår utsläppt och medellångt till långt. Och tänker inte klippa det kort eller något men vill ändå "leka" lite med det och fixa till något vackert. Kom på detta för några veckor sedan och har kommit på några som jag sett tidigare och några jag hittat på själv, men som säkert redan finns.
Har funderat på att lockahåret eller göra det krulligt. Men då måste man ha olika tångar/tänger? Och vad jag har hört sliter detta på håret, särskilt om det är färgat? Och jag har ju mina fobier.
Några tips på fina frisyrer man kan göra och hur man kan göra? Sådana som man även kan hitta lite bilder på om det är "komplicerat" eller något?
Övriga kommentarer?
Svara på mina problem?
Svårt det var att välja grupp till det här inlägget.
För det första så tycker jag att du ska chilla lite, var inte så stressad och orolig över ditt hår. Det växer ut, och om du råkar göra något riktigt dumt med det så är det bara så. Du kommer inte dö av det.
För det andra, det spelar ingen roll om du har tagit hål i öronen nyligen, så länge det inte fortfarande är öppna sår, då kan det göra jävligt ont om du får färg på det. Men det ska inte vara några problem.
För det tredje så kan det lätt se konstigt ut om du är både vit och svart i håret, det är totalt motsatta Färger, och de kompletterar inte varandra alls. I och med att de inte kompletterar varandra så ser det inte bra ut. Och din mamma har rätt, färga håret när utväxten kommer och passa samtidigt på att ta de områden som ni missade sist.
Lycka till! Och ta det lika lugnt med ditt hår som du gör med din kropp. Du har ju knappast kommit upp i den sjuka grad av hårexperimentation som andra här inne har.
1# Men känns ändå som att disskutera min egen död och begravning. Det ena känns värre än det andra. Känner mig som ett nervvrak, en dramadrottning och säkert något mer
Vad menar du med "och om du råkar göra något riktigt dumt med det så är det bara så"?
Håret är också väldigt viktigt, tydligen.
Har ännu läkeörhängena kvar, det har aldrig varit några problem med öronen, aldrig någon sårväska eller något. Hur bedömmer man om det finns öppna sår eller något? Var 3 veckor sedan jag tog hålet i örat. Färgade håret den 14:onde och tog hål i örat den 15:onde. Och enligt hårfärgsförpackningen ska man vänta minst 4 till 6 veckor innan man färgar om på nytt.
Vi ska ringa frisören, eftersom jag ska dit den 9:onde och så ska vi låta henne bedömma. Hon är mycket kunnigare än oss. Mamma hade tänkt fråga henne om detta med örhängen och färgning, och se om frisören kan sköta det. Eftersom hon har örhängen själv, kan mer och har mer redskap än mina föräldrar.
Eftersom jag verkligen får gråtattacker och panik över det så kanske det inte går att vänta så länge. Men ska se hur länge jag kan dra ut på det, om det blir ett alternativ.
Ja, svart och vitt går inte ihop. Men ibland ser mitt svarta hår kompanerat med det blonda riktigt bra ut, faktiskt. Min mamma tycker jag ser ut som en av de där indiankvinnorna som hon har på sina tavlor och liknande. Vackert. En del av mig själv är ganska nöjd med det när jag ser mig i spegeln, en annan del bryter ihop. Och det vill jag inte att jag ska göra. Så ska nog få färga det svart.
Har inte direkt alltid tagit det lugnt med resten av min kropp heller. Ett tag skulle jag ha navelpiercing, ett tag ansåg jag mig som tjock och att jag vägde för mycket. Ett tag var jag för smal och vägde för lite. Men annars har det varit rätt lugnt. Får hoppas att det blir detsamma med håret också så småningom.
Jo, vad jag menar är, att gör du något du ångrar så kommer det ändå inte hålla för evigt, du kan alltid göra något åt det.
Är det ingen sårvätska, och huden inte är röd runt dina örhängen, så har det läkt bra och du kan färga om håret när du vill.
Det du beskriver har ungefär varenda människa i världen gått igenom, det är sådana upplevelser som formar oss som människor och gör oss starkare. Om du blir helt hysterisk av allt omkring dig så behöver du ta det lite lugnt.
Ja, du har väl rätt. Håret växer väl sålänge man inte total förstör hårsäckarna. För då har man ett problem.
Färgade håret i onsdags. Gick hur bra som helst. Nu är mitt hår helt svart och jag älskar det fullständigt.
Det jobbiga är dock att mitt hår verkar ha någon slags "blekningsförmåga" i sig och några hårstrån har redan blivit mörkt och eldigt röda (och när jag kom till frisören hade jag brunt hår i ljuset i början helt ljust rödbrunt med blonda slingor). Men som tur är gömmer de sig lätt bland allt det svarta. Så det är inget att oroa sig över nu. Kanske inbillar mig men om jag hade en "blekningsförmåga" eller något annat liknande så skulle det förklara en hel del om att jag föddes svarthårig, blektes till blont, blev sedan brunblond med lite annat blandfärgat i håret (som rött och brunt) fast det gömde sig.
Ja. Måste verkligen öva på att ta det lugnt.
#4 Har man haft ljust hår tidigare kan det ta ett tag innan den svarta fäster, och håret ljusnar snabbt. Vanligt fenomen, och jag tvivlar starkt på att ditt hår skulle ha någon slags "blekningsförmåga". Däremot att färg kanske inte fäster på det är en annan sak. Många föds med en annan hårfärg än den de kommer få senare. precis som djur. Detta är en naturlig process som ska få ungen att likna fadern så att denne inte stöter ut barnet utan ser det som dess eget. Även om detta slår fel ibland, och man inte alls får samma färg som sin far så ändras hårfärgen under hela livet för de flesta. Sluta hetsa upp dig och dra underliga slutsatser, googla bara ditt problem, dina frågor eller vad som helst så ska du se att du är väldigt vanlig och väldigt liten på jorden.
#5 Men min pappa är ju svarthårig? I alla fall på bröllopsfotot som mamma och pappa sparat, just nu är han gråhårig så jag vet inte. Det är ju mamma som är blond? O.o. Storasyrran är naturligt brunhårig, mina storebröder har mellanbrunt hår och min lillebrorsa och en av mina storebröder är fett blonda O.o.
Det här med gener och naturen är väldigt intressant. Ja, men jag vill ju vara svarthårig, jag vill inte blekas :(. Är så tråkigt att tänka sig att håret kanske kommer bli brunt snart. Önskar att jag hade behållit mitt svarta hår som jag hade när jag var liten.
Då skulle jag inte behövt tänka på hårfärger för svart hår är ju slitigt att färga om? Och de flesta av mina idoler är svarthåriga.
Ska färga håret en gång till om 6 till 8-9 veckor, fast bara utväxterna då.
Efter det ska jag bli lilahårig :), eller blandfärgat lila där uppe, mer röd eller rödlila mer neråt och med blonda eller svarta slingor men då måste håret få växa ut helt och få vara ett tag. För blekning ska jag inte gå igenom (förutom om det kommer behövas om jag ska ha blont).
Eller så väljer jag brunt hår, blont hår eller rött som jag spanat in länge.
Men har även funderat på att stanna svarthårig. För jag tycker att jag är fin i det.
Ska väl testa att googla mina problem, men har många problem och kallar det olika saker så jag har ingen aning om vad jag ska googla på O.o.
Okej, blekningsförmåga kanske var fel ord, blekningsgen kanske är mer rätt, eller jag vet inte.
Att dra underliga slutsatser är jag otroligt, otroligt duktig på. Vänta bara, tar nog kort innan jag drar en ny :3.
Att jag är vanlig och liten är jag medveten om, ibland. Är ju bara 13år och har fortfarande kvar mina ideer och fantasier.
#6 Det var ju precis det jag skrev, att man föds med en färg som ska likna ens far. Är han svarthårig och du föds svarthårig är det helt naturligt.
Ska du färga om håret senare bör du tänka om när det gäller svart. Utan blekning går det sällan ur, särskilt inte snyggt. Det handlar om månader innan du kan färga det till en ljusare färg.
#7 åh, just det :o.
Då får det väl handla om månader då, och jag vet att blond utväxt på svart hår ser gräsligt ut, men man får ta ett djupt andetag och lida pin för det man vill.
Men om man låter utväxterna växa helt tills man har sin normala hårfärg och hår.
Hm… eller kanske den och svarta toppar längst ner, vilken bra ide!
Finns det ändå risk att färgen sitter kvar då. Och hur kan den göra det isåfall om man låter utväxterna växa helt?.
Blir det ungefär som en borkfärgad häst (hur ska man säga?) då? normala hårfärgen, blont med svarta/bruna inslag? Blir det svartblont då? För det kan ju också vara läckert :D.
Kan någon förklara detta för mig blir helt snurrig?!
Men om jag blir tvungen att vara svarthårig senare in då så kan jag säkert leva med det. För jag gillade det, men ändå får man nya ideer.
Man ska pröva de naturliga hårfärgerna som brunt och rött.
Sedan ska man pröva de mer ovanliga som lila och grön.
Sedan ska man pröva effekter, blandfärger, slingor och grejer.
Sedan vet man inte vad man ska pröva.
Sedan går man till svart igen.
Kanske inte i den ordningen eller så blir det mer komplicerat men jaja.
Okej, är snurrig nu.
#8 Permanent färg är permanent och kan i princip bara växa ur/blekas bort. Det svarta kommer mattna av en del och bli gråblaskigt, och enbart utväxten kommer vara blond. Eftersom att håret inte alltid växer jämnt kommer utväxten att vara ojämn och det kommer i bästa fall se ut som att du börjar bli gråhårig. Jag har haft långa perioder som svarthårig, och som naturligt ljusblond vet jag att det är svårt att underhålla den färgen. Man får endra färga håret var fjärde vecka eller slinga ner det till en brunare nyans och hålla det där. Blekning är essentiellt om du vill färga hela håret till en annan färg, så enkelt är det.
För grönt eller annat extremfärgat hår behöver du dessutom hela vägen ner till blond igen först ;) Så ta det lugnt med det svarta, det är en återvändsgränd. Bättre att hålla sig till Färger som är närmre ens naturliga, enligt mig :)
Det är växa ur som jag isåfall tänkt att låta den göra. Men, kan man inte färga det som är gråblaskigt då? :o. Och sedan låta utväxten växa vidare? Det är min ide, att den ska få växa ur. Utväxter, helt enkelt.
Färga var fjärde vecka?! Du skojar? Håret blir väl allt bra slitet då? Okej, då kanske man ska gå över till blond och börja bleka direkt till blond när man får blonda utväxter innan man väljer en annan färg? Så den färgen lär man väl få testa först. Eller så väljer man brunt först, eller svart med bruna eller rödbruna slingor. Skulle vara spännande.
Men det är så tråkigt, att behöva välja Färger man inte vill ha för att få den man vill ha. Och jag vill ha svart. Det är fiortfarande fantastiskt och attraktivt. Och valde väl svart hår för att det var attraktivt, svårt att färga om så jag skulle slippa tänka på andras hår, tänder på svarthåriga killar med ljus hy, en stor del av mina idoler är mörkhåriga och har inspirerat mig.
Tack för tipsen och orden. Ska komma ihåg det och se hur det går till slut.
#10 Alltså det gråblaskiga är även det riktigt mörkt, det är bara en avmattad grå. Ser mest.. dammigt ut, om man säger så. Som damm på något svart ;) Så det är inte riktigt färgbart. Att låta permanent färg växa ur tar ju väldigt lång tid då, det hoppas jag att du är införstådd i. För de flesta går färgen aldrig ur helt heller..
Det beror på vilken kvalitet man har på håret. Jag har riktigt tåligt hår och klarar det utan problem, men de flesta förstör ju håret totalt. Men vill man inte få den där flintskalliga looken som man får när man får blond utväxt i svart hår så får man lida pin.
Blond kommer du inte bli på några år, det får du acceptera. I vilket fall inte om du vill slippa raka av dig håret.. Att gå från svart till blond tar med aktiv slingning drygt 8 månader, och då är det antagligen ganska slitet efteråt. Och då får det svarta inte vara nyfärgat heller. Så börja med svart du, ha det ett tag. Kanske trivs du så bra i det att du slipper färga och ha dig. Annars får du väl testa att slinga ner det när det känns rätt, men var beredd på att det blir en svår resa. Så njut av det svarta istället!
Numera tänker jag knappt på det och är inte så nojig längre. Svart var definitivt rätt val, tycker jag nu efteråt. Har köpt hårinpackningar som jag använder då och då, åtminstone varje söndag. Använder bara schampoo i hårbotten, mitt på skallen och skallbenan eller liknande. Masserar in det. Balsam använder jag på längderna.
Håret är tunt och lite besvärligt men jag försöker låta det vara så bra det går. Alltså göra samma regel som med örhängena. Inte röra! Förutom i duschen, hårinpackning och när jag får för mycket flintstil.
Ingen har i alla fall kommenterat det så mycket mer förutom att en kompis tyckte att jag såg mycket finare ut i svart än i blont O.o.
- Går det inte att tvätta ur färgen på något sätt? Har sett att folk skrivit om det, men även det verkar slita. Då får jag vänta tills håret är starkare och har förhoppningsvist tjocknat till igen. Men då kanske jag inte kommer på tanken mera för att den knappt tänks så mycket längre nu ens. Då kanske man ska använda bleka, växa, vila, bleka metoden? Hur kommer det gå om man använder den? Då kanske man ska använda den metoden när det svarta bleknar? För just nu går det sakta, sakta, segt från svart till brunt. Men det är fortfarande svart (skönt nog<3).
Okej, tack för svaret <3.